Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Prisad folkbildare

Nyhet: 2012-05-11

Hon har varit uppskattad astronom under flera decennier, föreläst och författat böcker. Marie Rådbo har med kunskap, energi och glädje utfört ”den tredje uppgiften”. Idag mottog hon ett stort pris för kunskapsspridning av Ångpanneföreningens forskningsstiftelse.

Det är inte första gången Marie Rådbo, fysiker och astronom, belönas för sitt populärvetenskapliga arbete med att föra ut kunskaper i astronomi till allmänheten.

Lever med astronomin

Engagemanget är inte att ta miste på. Marie Rådbo lever med astronomin, även när hon inte jobbar.

- Det är inte så att jag bara ägnar mig åt astronomi på kontorstid mellan åtta och fem, utan intresset finns alltid där, säger Marie Rådbo.

Hon är uppväxt på landet med möjligheter att studera stjärnhimmeln under klara nätter utan störande ljus.

- Men trots att jag hade en gnistrande stjärnhimmel ovanför mig såg jag den inte. Det var aldrig någon som visade den för mig. Och jag tänker ibland att jag kunde missat allt detta, men vilken tur att jag inte gjorde det, säger Marie Rådbo.

Det är en av förklaringara till att hon har ägnat en stor del av sin livsgärning åt att popularisera astronomi och naturvetenskap, samtidigt som hon ville dela med sig av naturvetenskapens karaktär och betydelse för människan.

Började som gymnastiklärare

Vägen har gått från matematiken, via fysiken till astronomin. Men det var som gymnastiklärare Marie Rådbo började sin yrkesbana.

- Jag var fyrahundra-meterslöpare i min ungdom och utbildade mig till gymnastikdirektör. Men jag varintresserad av matematik också och tänkte att när jag inte orkade vara gymnastiklärare längre skulle jag bli mattelärare. Jag läste fyra betyg - som det hette på den tiden - i matematik på universitetet och sedan bestämde jag mig för fysik, bland annat för att få fortsätta med matematik som var mitt favoritämne. Och via fysiken kom jag in på astronomin och så blev jag fast där.

Driven av tredje uppgiften

Redan på tidigt 70-tal var det många lärare från grundskolan som ringde till Chalmers, där Marie Rådbo jobbade då, och frågade om någon kunde komma till deras skola och berätta om astronomi.

- Det var långt innan den så kallade tredje uppgiften infördes - alltså att universiteten utöver forskning och utbildning också har en roll att informera. Telefonsamtalen hamnade allt oftare hos mig och jag sa till min chef Curt Roslund att det var märkligt att alla talade om det dåliga intresset för naturvetenskap, men att det inte tycktes gälla astronomin. Vi borde besöka skolorna och möta barns intresse, sa jag. Och Curt instämde. Det var så det började.

Marie Rådbo ville dela med sig av det hon kunde.

- Men jag kände också ett ansvar för framtiden och naturvetenskapens ställning i samhället. Naturvetenskapen är mycket viktig och jag ville visa hur spännande den är genom att avdramatisera den. Jag insåg naturligtvis också att astronomin är en särskilt tacksam inkörsport.

Valde medvetet

Att ägna sig åt tredje uppgiften var efter en tid ett medvetet val.

- I början funderade jag inte på det. Jag bara kastade mig in i populärvetenskapen. Men efter ett tag insåg jag ju att jag måste ta ställning. Jag kom fram till att jag ville fortsätta med att kommunicera med allmänheten. Jag tyckte det var både spännande och viktigt, och det tycker jag fortfarande. Men självklart förstod jag att man inte kan göra akademisk karriär genom att åka ut till skolor och prata med barn. Trots det har jag aldrig ångrat mitt val.

Sedan många år tillbaka vänder sig Marie Rådbo även till vuxna.

- Det är egentligen ingen större skillnad på barn och pensionärer för intresset är detsamma. Men jag vill påverka attityderna och göra skillnad oberoende av ålder. Samtidigt som det är givet att pensionärer påverkar sina barnbarn. Ytterligare ett sätt att nå ut till barn är via lärare och jag har alltid engagerat mig i både utbildning och fortbildning av lärare.

Stolt över priset

I början arbetade Marie Rådbo ensam med att kommunicera vetenskap och därför var det viktigt med stöd från andra.

- Då betydde stödet från min förste chef Curt Roslund, och likaså stödet från min andre chef Björn Jonson, oerhört mycket. Och när det gäller priset jag fått nu är det min arbetsplats - Göteborgs universitet - som nominerat mig. Det känner jag mig mycket hedrad över.

Foto: Göran Olofsson
 

AV:

Artikeln publicerades först på: science.gu.se

Sidansvarig: Måns Henningson|Sidan uppdaterades: 2006-05-08
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?